Filosofi en regnig dag.

Det regnar idag.
Det regnar så det smattrar på rutan och fönsterblecket.

Och det gör mig glad, varm inombords. 
Jag har alltid gillat regn, trivs i regn och tycker det är mysigt.
Ett av de bästa ljuden jag vet är just regn mot ruta eller speciellt mot en tältduk. 
Att ligga i ett tält, i en varm sovsäck och bara höra smattrandet.

Och det slog mig just varför jag älskar det ljudet.
Det är ett barndomsminne. Det är från när jag o Pappa campade på Eskilstuna Zoos camping. Vi åkte dit med Buicken, gick på Zooet och sov över i tält. Den natten regnade det så jävulskt att marken under oss blev en bassäng. Vi vaknade av att vi låg på en vattensäng, tekniskt sett.

Den campingen var tydligen så mysig att den märkte mig för resten av livet.
Men det är inte så konstigt. Det är alltid med min Pappa som jag haft mina finaste barndomsminnen, eftersom min mamma var för det mesta oförmögen till det.

Jag älskar regn.
Jag älskar min Pappa.

RSS 2.0