Skriva lite? Kanske det kanske.
Snurrade in på Spotify och började dröna genom Emenims två första plattor...
Och genast var jag tillbaka till 1999-2002... Och det var inte en trevlig känsla.
Hur kan 10-15 år gamla händelser, personer, minnen komma tillbaka så oerhört kraftigt och skrämma sig så sanslöst..
Mörkret jag bodde i då, kärlekerna som var så destruktiva, umgängeskretsen som med några få underbara undantag var så.. obra.
Det var min skärseld, min härdningsvärmning. Jag gick genom ett helvete, med änglar och demoner sida vid sida vid mig utan att jag då kunde skilja på dem.
Hur kan 10-15 år gamla händelser, personer, minnen komma tillbaka så oerhört kraftigt och skrämma sig så sanslöst..
Mörkret jag bodde i då, kärlekerna som var så destruktiva, umgängeskretsen som med några få underbara undantag var så.. obra.
Det var min skärseld, min härdningsvärmning. Jag gick genom ett helvete, med änglar och demoner sida vid sida vid mig utan att jag då kunde skilja på dem.
Det fick mig på knä, fick mig att vilja dö.
Fick mig att försöka.
Vet inte om jag nånsin sagt det såhär öppet, men det är aldrig något jag egentligen har dolt, har bara valt att inte skrika ut det för alla.
På Näsby försökte jag faktiskt en gång ta livet av mig. Efter en ganska hård festkväll med många mörka tankar tog jag alla de icke-så-tillåtna tabletterna jag hade hemma då och somnade på köksgolvet. Vad jag trodde då var det för sista gången.
Men morgonen efter vaknade jag iallafall och vaknade med ett ryck, aldrig varit så otroligt spiknykter som då.
Det var min Fenix, som jag beskriver det.
Där dog jag faktiskt. Den gamla Roger dog där. Dagens Roger föddes istället. En oerhörd ilska väcktes i mig.
Hur kunde mina "vänner" driva mig till detta? Hur kunde jag ha blivit så nertryckt av de som ska vara min glädje att jag faktiskt FÖRSÖKTE ta livet av mig?
Efter den dagen försvann min respekt för många av dem. Respekt är inget man tar,respekt är något man förtjänar. Väldigt många hade visat att de inte hade förtjänat min respekt eller vänskap.
Fick mig att försöka.
Vet inte om jag nånsin sagt det såhär öppet, men det är aldrig något jag egentligen har dolt, har bara valt att inte skrika ut det för alla.
På Näsby försökte jag faktiskt en gång ta livet av mig. Efter en ganska hård festkväll med många mörka tankar tog jag alla de icke-så-tillåtna tabletterna jag hade hemma då och somnade på köksgolvet. Vad jag trodde då var det för sista gången.
Men morgonen efter vaknade jag iallafall och vaknade med ett ryck, aldrig varit så otroligt spiknykter som då.
Det var min Fenix, som jag beskriver det.
Där dog jag faktiskt. Den gamla Roger dog där. Dagens Roger föddes istället. En oerhörd ilska väcktes i mig.
Hur kunde mina "vänner" driva mig till detta? Hur kunde jag ha blivit så nertryckt av de som ska vara min glädje att jag faktiskt FÖRSÖKTE ta livet av mig?
Efter den dagen försvann min respekt för många av dem. Respekt är inget man tar,respekt är något man förtjänar. Väldigt många hade visat att de inte hade förtjänat min respekt eller vänskap.
Psykiska vampyrer som suger energin ur en annan för sin egen egoistiska glädje utan minsta tanke att återgälda den.
Adjö, Roger. Adjö, "vänner".
Här ser ni, sedan den dagen, nya Roger.
Den som inte har något till övers för den som inte förtjänar det.
Den som för många andra kan anses kall och känslolös.
Och så är det, varför ska jag bry mig om dig när du inte bryr mig om mig?
Jag tänker inte ens säga att "Åh, va tråkigt att höra.." om du gnäller, för du gnäller bara för att du vill få uppmärksamhet och du är inte värd min uppmärksamhet.
Jag sparar den till mina vänner och familj som SKA ha det, som förtjänar det, som ger mig kärlek och respekt.
Adjö, Roger. Adjö, "vänner".
Här ser ni, sedan den dagen, nya Roger.
Den som inte har något till övers för den som inte förtjänar det.
Den som för många andra kan anses kall och känslolös.
Och så är det, varför ska jag bry mig om dig när du inte bryr mig om mig?
Jag tänker inte ens säga att "Åh, va tråkigt att höra.." om du gnäller, för du gnäller bara för att du vill få uppmärksamhet och du är inte värd min uppmärksamhet.
Jag sparar den till mina vänner och familj som SKA ha det, som förtjänar det, som ger mig kärlek och respekt.
Och det har gjort mitt liv så mycket vackrare och starkare.
Har underbara systrar och far som är mina diamanter, har min fru som är mitt guld och mina vänner som är sidenasken som allt detta ligger i.
Men som jag började bloggposten med.. det gamla livet finns alltid som ett spöke att hoppa fram när jag minst anar det. Tack och lov är jag inte rädd för spöken längre.
Kom du, ge mig kalla kårar några minuter... för jag vet nuförtiden hur mitt liv har utvecklats och hur bra det är.
MOT ALLA ODDS.
(Som förövrigt blev musiken av mitt liv)
http://www.youtube.com/watch?v=036rnkIwNbE (Skippa 30 sek fram)
Mot alla odds
Men som jag började bloggposten med.. det gamla livet finns alltid som ett spöke att hoppa fram när jag minst anar det. Tack och lov är jag inte rädd för spöken längre.
Kom du, ge mig kalla kårar några minuter... för jag vet nuförtiden hur mitt liv har utvecklats och hur bra det är.
MOT ALLA ODDS.
(Som förövrigt blev musiken av mitt liv)
http://www.youtube.com/watch?v=036rnkIwNbE (Skippa 30 sek fram)
Mot alla odds
övertygad att det finns mer att hämta, fortsätter kämpa
mot alla odds, fortsätter längta, fortsätter sträva, vägrar att tämjas
mot alla odds, fyller själar med stolthet o hjärtan med trots
säg vad, mot alla odds, mot alla odds
mot alla odds, fortsätter längta, fortsätter sträva, vägrar att tämjas
mot alla odds, fyller själar med stolthet o hjärtan med trots
säg vad, mot alla odds, mot alla odds
